Tankar går i ett upp å ner, en sak som jag har fundrat på "kärlek" liksom vad är de för nått?! Kan bara minnas att den har man funnit kanske en gång kanske två den varade i ett par år men sen då efter de har de bara vart lite si och så att tycka riktigt mycket om är eller har varit min grej efter de.. Visst kanske lite booring men seriöst man slipper avundsjuka, anpassa sig, tjafs, man kan liksom bara köra sitt race... Eller är de kanske att man är lite scary för att såras när man är skör som ett äggskal?! Den dan den kommer när man kan känna kärlek, pirr och lyckan.. Måste erkänna att ja gillar't att inte behöva ha någe krav av att kunna göra vad man vill, när man vill och träffa vilka man vill utan massa måsten och frågor.. Och ett annat erkännande ja jag tycker väldigt mycket om nån men där stannar jag, vill nog inte riktigt släppa in någon i mitt liv eller jo men ändå inte eller så vågar man inte släppa in..
Den som har min sanna kärlek ja de kan inte vara så svårt att lista ut eller? Jajjamän min underbara runda goa dotter känns lite skumt och skriva dotter men de är precis vad hon är hon är min älskade kärlek i vått och torrt in i benmärgen genom kött och blod som ligger och snarkar här brevid en med en små snor täppt liten näsa...
Haha ett djup konstigt inlägg kanske men wtf de bjuder jag på
All love to you all <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar