Att hamna i perioder där ångest och depression tar över ens vardag börjar kännas som en vana i min värld vissa dagar/veckor kan allt vara helt underbara och stenar till klumpar lättar inombords och man får ork, pigg som en lärka, full av glädje till allt och motivation för allt som man tidigare har sysselsatt sig med till att sen återgå till ett mörker där man inte kan koncentrera sig, känner sig utpumpad i kroppen, noll motivation, med en stor jobbig klump inombords som man inte blir av med och behöva känna en ångest över att inte misslyckas eller känna sig otillräcklig och helt känslo kall där varken glädje eller sorg kan kännas av, man stänger sig helt enkelt inne och tappar all tillit..
Idag har man lärt sig att ta tillvara på dom bra dagarna/veckorna, stunderna och de jag själv är glad över är hur tex Saga kan få en att lee och bara njuta av den glädjen hon sprider dom dåliga stunderna men även dom bra stunderna, att få se henne skratta, le, busa, träna på nya färdigheter och se henne skina upp när hon lyckads med något nytt får en verkligen och känna vilken lycka att jag har en sådan underbar och fin dotter i min närhet och att de var mitt livs bästa beslut att bära henne och vänta alla månader hela 9 månader.. Du är mitt hjärta, mina lungor och du är min största kärlek..
Men mest av allt (förutom min livs kärlek) hoppas jag att denna nerstämda period snart kan vara över den har vart här alldeles för länge denna gång och att vänner och familj inte tror att jag skiter i dom bara för att man mår skit i perioder men jag försöker i alla fall höra mig till dom som vi har närmast oss bland vänner och familj..
Puss på sej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar